Måste bara berätta om när Algot och jag lekte häromdan. Jag hade köpt en pingisboll som han tycker är jätterolig. Vi lekte en stund som vi brukar, jag kastar och han springer efter. Sen lekte han en stund själv med bollen. Jag var sysselsatt med annat och plötsligt tittar Algot på mig uppfordrande och jamar och jag frågar honom: "Var är bollen?" vilket jag ofta gör när vi leker med just en boll. Vet ni vad min kloke Algot gör när jag ställer frågan? Jo, han går direkt ut i badrummet, lägger sig och tittar stint under badkaret!! Jag böjde mig genast ner och tittar och vad får jag se om inte bollen som ligger där!!! Han får naturligtvis tillbaka den och massor av beröm för att han talat om för mig var bollen är!!

I must tell you what happened the other day when Algot and I was playing. We were playing with a ping-pong ball which is a lot of fun according to Algot. H e wants to play catch. We played for a while and then he played for himself as I was doing other stuff. Suddenly I see Algot staring at me, he goes mjauu(meow?)and I ask him "Where is the ball?" which is something I often do when we play catch. Do you know what my Algot does when I ask him? He immediately goes out to the bathroom, lay himself down and stares under the tub!! I do the same and what do I see? The ball!!! He gets it back and lots of praises for telling me where the ball was to be found!!

     1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 dagar kvar tills  Agnes kommer          hem till oss/13 days to go until Agnes is coming home to us

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 dagar kvar tills / days to go

Som ni kanske märker blir det inte så mycket annat prat för mig just nu än om mina katter! Jag hade ju ambitionen att skriva om min trädgård och lite annat men det får ge sig. Ni får helt enkelt hålla ut....haha

Jag tittar ju runt lite i andra bloggar och blir så imponerad av vad folk skriver och det är fascinerande med alla dessa tankar som virvlar förbi i cyberrymden!!

Det är ganska solklart att vi är flockdjur vi människor, jag menar, vem vill skriva en blogg bara för sig själv? Fantastiskt roligt är det när man märker att folk faktiskt läser ens blogg!! Spännande är det tycker jag, dessutom kan man ju få global kontakt. Herregud! Vad världen plötsligt har blivit liten! Det är både spännande och skrämmande på samma gång. Det här med att skriva sina tankar så att i princip hela världen kan läsa om dem. Vart leder det oss egentligen? Man kan ju alltid fundera och spekulera.

Jag märker ju på min tonåring att hon blottar sina känslor helt öppet på nätet och jag har ifrågasatt det men hon säger att "alla gör det". Men blir man inte väldigt sårbar då? Jag har alltid varit för öppenhet men plötsligt känner jag att det bara blir för mycket och ändå sitter jag här nu och skriver ner mina tankar och publicerar det!! Ja ja, det är onekligen en helt ny värld!

Se där! Nu blev det ju ett inlägg om något helt annat än mina katter!!Hihi

Maybe you noticed I don´t write that much about other stuff than about my cats. You will just have to be patient! Haha

Sometimes I look around in other blogs and I get impressed of what peo

ple write about and I think it´s fascinating with all these thoughts flying about in cyber space!

It´s quite clear we humans belong together and it would not be fun if noone read my blog! It´s so much fun when I notice people actually are reading my blog!! This whole idea about blogging is very exciting and you can really talk to the whole world. That is both exciting and frightening at the same time for me. I mean, the world has really grown to be very small!

And I wonder where it leads us to when you can write down all your thoughts so the whole world will be able to read about it? Especially when you write about your own feelings. My teenage daughter says it´s ok because "everyone else does", but I don´t know. Doesn´t that get you to be very vulnerable? I have always preached openness but somehow I think maybe it´s just too much nowadays? And yet, here I am writing down my thinking and feelings and am about to publish it!! It´s really a new world!

And yeah! Finally I managed to write something else and not only about cats! Hihi

1 2 3 4 5 6 7 8  9 10 11 12 13 14 15

Dagar kvar tills Agnes  kommer hem till oss/Days to go until we get Agnes home

När man lever med  katt eller åtminstone med en som heter Algot, då behövs det ingen väckarklocka! Varje morgon mellan halvsju och sju vaknar jag av ett purrande, små försiktiga tänder som nafsar i mina fötter och gosiga katthälsningar. Ceremonien är samma varje morgon och den avslutas med att när jag väl fått fötterna ur sängen då slänger sig Algot på golvet och snurrar runt och är så lycklig att jag äntligen lyckas med konststycket att kliva ur sängen! Det är ett så härligt sätt att bli väckt på och jag behöver verkligen inte någon annan slags väckarklocka!

When you live with a cat you don´t need an alarm clock, at least not if that cat is named Algot. Every morning between 6.30 and 7 I wake up hearing a rouse, feeling little paws snapping my feet and cute cat greetings! The ceremony is the same every morning and when I finally get out of bed Algot spins around being very pleased about me getting up at last! It is such a nice way to wake up so I really don´t need an alarm clock anymore!

16 dagar kvar! 16 days to go

tills/until  Agnes kan hämtas/we get her home

Det är viktigt att vara med i gemenskapen!

It´s important to be a part of solidarity!