Ni som är nyfikna på vilket stamnamn jag tänker mig får vänta ett bra tag till.....tänker inte ansöka förrän till sommaren 2010.....hihi....:-)

Då kanske jag kommit på ett nytt, vem vet? 

Har i alla fall varit inne på FIFes (det internationella raskattsförbundet) hemsida och kollat av om mitt tänkta stamnamn redan finns registrerat. Det verkar vara ledigt.....

Idag har jag varit duktig och varit ute med både Algot och Agnes varsin timme. Det var som vår i luften men ändå vansinnigt kallt. Brrrr

kommit på 3 förslag till stamnamn och jag vet också vilket jag väljer i första hand. Det lustiga är att jag har haft ett namn väldigt länge men nu när jag tänker efter så blir det nog att alternativ 2 får bli nummer 1 istället. Ansökan väntar jag med att skicka in tills jag vet säkert att det blir någon kull. Jag vet inte riktigt än hur jag egentligen ska klara av att ta mig till veterinär utan bil ifall något händer. Hembesök gör de inte. Men kanske det finns någon ändå som kan komma hit, jag får undersöka det. Jag måste känna mig säker i att ta en kull och veta att jag får hjälp om jag behöver!!

Jag köpte boken "Den sibiriska katten" häromdan och sträckläste den. Det är inte klokt vilken intressant ras jag har gått och skaffat!! Jättespännande!

Något av det finaste med sibbarna är, tycker jag, att det är en "naturlig" ras. De har alltså fått utvecklas i relativ lugn och ro innan människan varit där och mixtrat. Nåja, katterna själva är ju också väldigt duktiga på att para sig hit och dit:-D Men som sagt, det är ändå en mycket robust och livskraftig ras och det gillar jag. Sen har jag ändrat uppfattning om färgerna på katterna. Blått och silver är fortfarande mina favoriter men de sköldpaddsfärgade, "skogsfärgade" katterna är också underbara! Det säger jag väl bara för att Agnes tillhör den färgkategorin!;-)

Ibland kan jag drabbas av nostalgi och tänka tillbaka på gångna tider. När mina barn växte upp bodde vi på landet strax utanför Strömstad i norra Bohuslän. Jag och barnens far hade köpt ett gammalt skolhus, Bjälveröd Skola, och det var en utmaning att få ordning på det stora huset. Vilket vi inte klarade, varken ekonomiskt eller på annat sätt och det var på sätt och vis sorgligt. För det var och är ett pangställe om man nu tycker om att bo nära havet och lite lantligt. Huset i sig hade vinklar och vrår och var väldigt spännande men också vansinnigt svårt att få beboeligt utan att det skulle kosta både svett, tårar och pengar. Sen var relationen på väg utför dessutom, så det kunde ju bara sluta på ett sätt. Jag sörjde faktiskt  stället i många år för jag hade lagt ner så mycket känslor i huset (låter kanske konstigt men så var det). Nu sörjer jag inte längre utan kan se att det var en period i mitt liv som var både bra och dålig och tyvärr var jag tvungen att lämna mitt drömställe. Men drömställen finns det väl lite överallt? T.ex där jag bor nu. Jag trivs så jättebra här i min lilla radhuslägenhet med den pyttelilla trädgården. Tur är väl det! För mig är det viktigt att må bra där man bor, och det gör jag här även om mitt hjärta fortfarande hör hemma i norra Bohuslän, av många anledningar!

Här är mina barn när de var små. Mina solrosor!!:-)

Min dotter Ellen vid vår båt

i viken vid Båleröd nära Strömstad. Här är hon ca 2 år.

Här är Ellen runt 10 år och vi har farit ut till en ö, Furholmen, som ligger utanför Strömstad och stan ser ni i bakgrunden. Visst är hon cool, tjejen!

Aforismer är jag svag för och jag har samlat på såna sen tidiga tonåren. Även små tänkvärda texter är roligt att läsa och därmed få sig en tankeställare.

Så här är min för månaden mars:

"Framgång är förmågan

att gå från misslyckande

till misslyckande utan att

tappa entusiasmen"

                               Winston Churchill

Den texten hänger på mitt kylskåp som en påminnelse om att jag är OK!:-)

Så kan det gå.....

Igår var jag och handlade, medhavandes min "dramaten". För er som inte vet vad detta är så är det min lilla "bil", alltså en vanlig väska på hjul....:-) min är ganska stor så jag får plats med mycket. 

Nåväl, igår var jag på stormarknaden och handlade diverse, bla fyllde jag frysen med storförpackningar av lövbiff, lammstek och diverse. Det blev också lite konserver och mycket grönsaker plus en stor rejäl bok, det var ju REA! Den här gången blev det en bok om trädgård - förstås!:-D Så till slut kan jag säga att min dramaten var ovanligt tung, lite olycksbådande tung faktiskt! 

För er som inte brukar åka buss eller kanske ändå gör det men inte har med er något tungt som ska dras uppför, kanske inte tänkt på att i vissa bussar går trappstegen brant uppåt och att då dra upp en tung sak blir ett grovjobb!!

När jag kliver på bussen och tar sats för att dra upp väskan för andra trappsteget ser jag som i slow motion hur utsikten förändras, jag faller bakåt, chauffören ser lätt skärrad ut och jag hinner tänka att, "det står två människor bakom mig, de kan nog ta emot mig" och det är precis vad de gör. Jag hade alltså tappat balansen och fallit baklänges och hade inte de andra stått där hade det kunnat gå illa. Så tack för att ni tog emot mig!!:-)

Jag var lite skakis ett tag för att inte tala om chaffisen, stackarn, han såg helt konstig ut!:-D Inte varje dag kanske han ser unga, raska tjejer som bara faller baklänges så där inför hans blickar......:-D