Sitter här i kvällningen och känner mig sentimental. Åren går så fort. När mitt första barn, lille Daniel  (ja, han är stor nu;-) var liten bebis så sa gamlingarna i Grebbestad, där vi bodde då, att "ta vara på den här tiden för den går så fort!" Tror ni att jag gjorde det? Nej, jag tror inte man kan det för man inser inte då när man är ung att tiden flyktar och att allt har en ände. Man tror man ska leva i 200 år - minst;-) Jag trodde nog jag förstod att ta tillvara men nej, i backspegeln så förstår jag att när man har barn så är man så uppe i nuet och har verkligen fullt upp så inte har man tid och kraft att tänka att man ska ta tillvara på den tiden!?! Inte kunde jag det i alla fall. Och det är det som jag nu försöker smälta, att bägge mina barn snart är vuxna. Dvs, sonen är redan vuxen och utflugen sen ett antal år men min lilla tjej är snart också flygfärdig. Så helt rätt och riktigt men lite sorgligt för en annan. Men det är ju som det ska vara. Plötsligt blir det så tydligt hur mycket man har varit mamma. Vad ska jag göra nu då? Även om jag har intressen utanför mammaskapet så är ändå det där med att vara förälder en så stor bit av ens liv. Det kanske förklarar varför vissa fortsätter att vara förälder åt sina vuxna barn fast barnet sen länge inte längre är ett barn?! Det blir också tydligt när barnen blir vuxna vad man har gjort rätt och vad som blev fel. Felen är det som jag önskade att jag kunde gå tillbaka i tiden för att rätta till. Å andra sidan vet jag att jag alltid har gjort så gott jag kunnat. Men visst är det konstigt? Det är ju egentligen nu, med all den livserfarenhet man fått, som man skulle kunna bli en riktigt bra förälder, eller??

Jaja, nog med sentimentalt snack.....bara lite bilder också, snälla!

Titta här på mina barn när de var små:

Jag tycker det är en underbar bild från en sommar tidigt 90-tal, tagen i vår trädgård på Bjälveröd utanför Strömstad.

Det här är också en sån där bild som jag bara älskar. Ellen vid båten. Här nere vid viken var vi ibland och badade också. Vilket lyxliv!

Har jag berättat att jag anmält Agnes till kattutställningen i Ulricehamn i juni? I vilket fall gör jag det nu. Hoppas vi kommer med. Den här gången behövde jag inte fundera över transporten eftersom vi får åka med Agnes uppfödare Tuwas Meow. Ska bli roligt och spännande! Börjar fundera lite nu hur jag egentligen bäst ska förbereda Agnes på en utställning? Hon kan vara lite skygg ibland men det återstår väl att se hur hon reagerar på en sån sak som en utställning? Kommer hon att känna igen doften av sin mamma? Mamma Oksana ska vara med. Och det där med pälsen....jag blir inte klok på det....det där med att bada henne....ska villigt erkänna att hon har hittills inte badat speciellt mycket. Och vilket schampoo?? Hm....det blir nog bra. Hon är ju fin som hon är tycker jag. Men det ska ändå bli spännande att höra vad domarna tycker. I slutänden är det ju bara deras omdömen.....och det viktigaste är att jag tycker hon är världens finaste!!!:-)

Föreningen hade städdag igår och jag gick lös med sågen;-) Det är några buskar som inte är buskar längre utan ris, dock inte ätbara såna, så det var bara till att såga ner. Förhoppningsvis skjuter det nya skott. Det borde det göra i alla fall! Är inte klar därute än men vilar lite idag. Fick ju lite träningsvärk efter allt krattande också - här är det miljoner boklöv som ligger på gräsmattan och under buskar och av någon outgrundlig anledning tycks de speciellt gilla att ligga vid entrén!!