Önskar alla mina läsare en riktigt skön och GLAD PÅSK!!

Även katterna hälsar genom denna störtsköna skrattande katt!

och inte att förglömma den lilla påskharen

Ät mycket ägg, lite godis och njut av våren!!!

Ja Emelie, det är så sant det du säger att det är mina tankar som stressar mig i första hand! Det här med Algot alltså. Lustigt egentligen. Jag menar, vad vet jag om hur Algot känner sig egentligen? Det är ju bara vad jag tror! För övrigt kan jag säga att han kanske är inne i någon "period" som några har föreslagit. Jag kan också säga att han verkar ju inte precis deprimerad - det är mer att han är pockande och det behöver ju inte betyda att han är olycklig som jag vill ha det till. Hihi.....så här kan man resonera hur länge som helst.....jag tror att jag tänker mycket på det här för att jag är så intresserad av ett djurs beteende, vad det försöker förmedla, att jag som människa vill försöka förstå.

Snart, närmare bestämt 26 april, har vi haft Algot hos oss i exakt 1 år. Tänk, inte visste jag då att jag inom bara ett halvår skulle ha två katter!:-)

 Det har verkligen varit ett omtumlande år på det viset. Jag har hittat något som intresserar mig (förutom trädgård då) och som berikar min tillvaro så otroligt mycket. Nya vänner har jag också fått på kuppen. Jätteroligt!

För ca ett år sen såg Algot ut så här, den lille knarten;-)

I början kunde vi ha Algot på balkongen. Han tänkte inte ens på att hoppa upp på räcket;-)    Agnes däremot hoppade upp direkt så hon har aldrig fått vara ute på balkongen utan koppel!

Så söt!!

Hihi....den lilla korgen fick han plats i.....:-D

Liten herre på täppan!

Jag kan bara inte släppa ut Algot här! Vi har ju järnvägen alldeles intill....nej...

vad ska jag göra? Nu är det ju i och för sig sommar snart och då blir det lättare att ta sig ut, så får vi väl se tiden an.....stackars lille parvel.....han skulle behöva en hel skog där han kan få springa omkring och jaga. Sen har han ju sin kompis Leo därute också. De gillar verkligen varann!

Jag är i valet och kvalet när det gäller Algot. Han är så rastlös, vill hela tiden ut. Det hjälper inte att leka med honom eller att gå ut med honom i koppel en-två timmar per dag. Han ber ändå om att få gå ut. Jag blir så stressad av det. Tycker synd om honom också eftersom han uppenbarligen inte är nöjd med att vara mest inne. Han är ju kastrat så för den delen gör det ju ingenting. Men området här vimlar redan av katter och i närheten går järnvägen.....Vore inte kul att förlora honom:-( Å andra sidan kan man ju tänka som så - vad gör honom lyckligast? Antagligen att få vara ute mycket mer. Då är det ju bättre att han mår bra även om det skulle vara för en kort tid. Usch, jag vill verkligen inte välja. Ett annat alternativ är att omplacera honom men där är jag superegoistisk. Han är ju i princip min dotters katt och hon vill verkligen behålla honom. Men till vilket pris? Kanske jag ändå ska vänta med något beslut tills jag fått upp nätet på balkongen. Kanske kanske han blir nöjdare då......hoppas hoppas......

Den här drömmen hade jag för några år sen:

Jag vaknar på sennatten/tidig morgon och kommer väldigt klart ihåg min dröm (som jag sällan brukar göra). Drömmen handlade om en brand, det brann häftigt, och branden var i Strömstad. Mina band till Strömstad är många och tjocka (kan man säga så?) - bägge mina barn är födda där, jag bodde där i många år och jag har många vänner kvar där. Min son bor kvar i den underbara staden med havet alldeles intill och fjällnatur en bit inåt land. Underbar plats på jorden!

Nåväl, för att återgå till drömmen. Det kändes inte som någon mardröm när jag vaknade men drömmen var väldigt tydlig - det brinner i Strömstad. Men jag somnar i alla fall om. Så blir det morgon, dags att gå upp och jag gör något som jag aldrig brukar göra på morgonen - sätter på radion - det är nyhetssändning just då - och vad säger dem? Jo, att det brinner häftigt i ett hyreshus i Strömstad. Branden började tidigt på morgonen. Jaha, tänkte jag, det visste ju jag redan!! Det kändes jättekonstigt att höra det på radion eftersom min dröm blev sann och ändå blev jag inte chockad för min känsla var så stark att "jag visste ju det redan"........är jag "tokig" eller har vi förmågor som vi inte vet så mycket om?????? Jag bara undrar stillsamt......

Agnes har en favoritmänniska - och det är Andreas (min dotters goa kille). Andreas har en favoritkatt och det är Agnes. Ibland när Andreas är här bär han omkring Agnes i en väska och det verkar som Agnes tycker det är roligt! Hon är så söt när hon sitter där och hänger med överallt!

Höll på att glömma ge er några visdomsord. Dagarna går ju så fort och det har dröjt innan jag fattat att det är en ny månad;-)

                    Det finns mitt i skogen en oväntad glänta

                    som bara kan hittas av den som gått vilse.

                                                 ur Tomas Tranströmers "Gläntan"

 Så sant så sant.