Se under mina länkar. Jag har äntligen lagt till bloggkompisen Vics nya fina blogg. Läs den! Hon skriver så bra och har mycket funderingar om livet och om filmer :-D Vic förstår vad jag menar......hihi....nämen läs den!

För några dar sen var jag på snabbvisit hos Emmis i Göteborg. Kan ju meddela att kattungarna bara är ännu gosigare i verkligheten!!! Man vill ju bara ta med hela bunten hem!! Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Vill inte alltid ha den med mig så jag kan nog inte klassas som en "äkta" bloggare.....:-)

Den förra omröstningen var ju för tråkig, nej, nu får ni gissa när och om det blir ytterligare en avelshona här i Målsryd. Hehe....;-)

Gammal och gammal, hon är faktiskt några år yngre än mig, men ålder är ju relativt. Men det var inte åldern jag refererade till i rubriken. Nej, det är så att vi har känt varann sen tidiga 70-talet och det börjar ju bli några år nu. Vi träffades när vi båda gick på KomVux som då höll till vid Kjellbergska i Göteborg. Jag läste in gymnasiet samtidigt som jag jobbade på Svensk Sjöfarts Tidning. Det var en rolig tid! Mycket hände då ute i samhället som jag försökte ta del av. Det fanns en förhoppning och nära tro på att vi skulle kunna ändra samhället till att bli ett bra, solidariskt samhälle där varje människa respekteras för vad den är. Herregud, så långt borta vi är från det nu! Allt har blivit genomkommersialiserat (har jag stavat rätt?) och ytligt. Pengar, utseende, t.om att förlöjliga och hata varann har blivit ok. Fattar inte vart vi är på väg.

Nu vecklade jag in mig i ett resonemang här....vad jag ville berätta vad att nu kommer hon på besök och det blir ett glas vin, god mat (spenatpaj med egenodlad sallad) och massor av skratt!!

Nä, jag har inte varit i Kenya, däremot läst dagens BT (Borås Tidning) och kan inte låta bli att låta er ta del av denna underliga och märkliga historia:

"Kenyanske jordbrukaren Ben Nyaumbe klev på något mjukt på ägorna. Det skulle han inte ha gjort. Det var en pytonorm som snabbt slingrade sig runt hans kropp och släpade upp honom i ett träd.Nyaumbe kunde bara röra huvudet och gjorde det enda rätta: "jag var tvungen att bita honom". Möjligen blev ormen förvirrad av att det motvilliga skrovmålet inte fogade sig. Hur som helst lossade ormen greppet något varvid Nyaumbe kunde nå sin mobiltelefon och kalla på hjälp.

Med gemensamma krafter kunde Nyaumbes arbetsledare och en polis slita ner orm och människa från trädet, men först sedan Nyaumbe virat sin skjorta runt ormens huvud för att försöka kväva den. Nyaumbe klarade sig med skrapsår. Ormen slet."

Vilken historia! Man kan ju stilla undra hur det hade gått utan det moderna tekniska hjälpmedlet mobilen!?!

Vill ni njuta av vacker körsbärsblomning så titta här i min dotters blogg!

Sitter här i kvällningen och känner mig sentimental. Åren går så fort. När mitt första barn, lille Daniel  (ja, han är stor nu;-) var liten bebis så sa gamlingarna i Grebbestad, där vi bodde då, att "ta vara på den här tiden för den går så fort!" Tror ni att jag gjorde det? Nej, jag tror inte man kan det för man inser inte då när man är ung att tiden flyktar och att allt har en ände. Man tror man ska leva i 200 år - minst;-) Jag trodde nog jag förstod att ta tillvara men nej, i backspegeln så förstår jag att när man har barn så är man så uppe i nuet och har verkligen fullt upp så inte har man tid och kraft att tänka att man ska ta tillvara på den tiden!?! Inte kunde jag det i alla fall. Och det är det som jag nu försöker smälta, att bägge mina barn snart är vuxna. Dvs, sonen är redan vuxen och utflugen sen ett antal år men min lilla tjej är snart också flygfärdig. Så helt rätt och riktigt men lite sorgligt för en annan. Men det är ju som det ska vara. Plötsligt blir det så tydligt hur mycket man har varit mamma. Vad ska jag göra nu då? Även om jag har intressen utanför mammaskapet så är ändå det där med att vara förälder en så stor bit av ens liv. Det kanske förklarar varför vissa fortsätter att vara förälder åt sina vuxna barn fast barnet sen länge inte längre är ett barn?! Det blir också tydligt när barnen blir vuxna vad man har gjort rätt och vad som blev fel. Felen är det som jag önskade att jag kunde gå tillbaka i tiden för att rätta till. Å andra sidan vet jag att jag alltid har gjort så gott jag kunnat. Men visst är det konstigt? Det är ju egentligen nu, med all den livserfarenhet man fått, som man skulle kunna bli en riktigt bra förälder, eller??

Jaja, nog med sentimentalt snack.....bara lite bilder också, snälla!

Titta här på mina barn när de var små:

Jag tycker det är en underbar bild från en sommar tidigt 90-tal, tagen i vår trädgård på Bjälveröd utanför Strömstad.

Det här är också en sån där bild som jag bara älskar. Ellen vid båten. Här nere vid viken var vi ibland och badade också. Vilket lyxliv!

Föreningen hade städdag igår och jag gick lös med sågen;-) Det är några buskar som inte är buskar längre utan ris, dock inte ätbara såna, så det var bara till att såga ner. Förhoppningsvis skjuter det nya skott. Det borde det göra i alla fall! Är inte klar därute än men vilar lite idag. Fick ju lite träningsvärk efter allt krattande också - här är det miljoner boklöv som ligger på gräsmattan och under buskar och av någon outgrundlig anledning tycks de speciellt gilla att ligga vid entrén!!