Min vuxne son som bor kvar i Strömstad har fångat denna otroligt vackra solnedgång från sitt fönster. Han bor invid Strömsån som mynnar ut i havet. Det måste vara nåt speciellt just i Strömstad för det är faktiskt ofta såna här magnifika solnedgångar förekommer där. 

Foto: Daniel Björktegen

Ibland kan jag drabbas av nostalgi och tänka tillbaka på gångna tider. När mina barn växte upp bodde vi på landet strax utanför Strömstad i norra Bohuslän. Jag och barnens far hade köpt ett gammalt skolhus, Bjälveröd Skola, och det var en utmaning att få ordning på det stora huset. Vilket vi inte klarade, varken ekonomiskt eller på annat sätt och det var på sätt och vis sorgligt. För det var och är ett pangställe om man nu tycker om att bo nära havet och lite lantligt. Huset i sig hade vinklar och vrår och var väldigt spännande men också vansinnigt svårt att få beboeligt utan att det skulle kosta både svett, tårar och pengar. Sen var relationen på väg utför dessutom, så det kunde ju bara sluta på ett sätt. Jag sörjde faktiskt  stället i många år för jag hade lagt ner så mycket känslor i huset (låter kanske konstigt men så var det). Nu sörjer jag inte längre utan kan se att det var en period i mitt liv som var både bra och dålig och tyvärr var jag tvungen att lämna mitt drömställe. Men drömställen finns det väl lite överallt? T.ex där jag bor nu. Jag trivs så jättebra här i min lilla radhuslägenhet med den pyttelilla trädgården. Tur är väl det! För mig är det viktigt att må bra där man bor, och det gör jag här även om mitt hjärta fortfarande hör hemma i norra Bohuslän, av många anledningar!

Här är mina barn när de var små. Mina solrosor!!:-)

Min dotter Ellen vid vår båt

i viken vid Båleröd nära Strömstad. Här är hon ca 2 år.

Här är Ellen runt 10 år och vi har farit ut till en ö, Furholmen, som ligger utanför Strömstad och stan ser ni i bakgrunden. Visst är hon cool, tjejen!

kan se ut på många sätt. Det här är nog den bästa arbetsplats jag haft både vad gäller arbetskamrater och läget. Tänk er att få arbeta med människor där man kan känna att jag duger som jag är. Det är tillåtet med andra ord att vara sig själv! Numer verkar det bli mer och mer sällsynt eftersom stressen gör att vi måste passa in i någon slags mall som ska gälla för alla. Den här arbetsplatsen är Valemyrskolan och ligger i Strömstad i norra Bohuslän där jag bodde när mina barn växte upp. Jag arbetade  på fritids då. Skolan låg någon minut från mitt hem och hela området låg på ett berg, Rådhusberget. Ibland gick vi upp på berget vid skolan och då har man jättefin utsikt mot Kosterfjorden. För mig  är det livskvalitet att kunna leva så att man i vardagen kan få skönhetsupplevelser i stora mått. I Strömstad finns det gott om sådana!

Vårt utsiktsberg från min förra arbetsplats i Strömstad.

Foton: Ellen Björktegen

Denna dimmiga dag här i Boråstrakten vill jag ge er dessa härliga solnedgångar från Strömstad. Den första bilden är tagen från min bästis Agnetas köksfönster! :-) Man kan fakstiskt skymta Kosteröarna där borta om man har bra ögon! ;-) Kan ni förstå att jag emellanåt längtar tillbaka?!?

För att bevisa att mitt "tjat" om fantastiska solnedgångar i Strömstad inte bara är prat från min sida får ni här en hel rad med solnedgångar under olika årstider. Strömstad ligger ju precis vid havet med Kosterfjorden och Kosteröarna strax bredvid. Kosteröarna är Sveriges västligaste öar och hör till Strömstad kommun. Öar mycket väl värda att besöka! Färja går från Strömstad varje dag, hela året, på alla tider. Många som bor på Koster arbetar inne i stan men många arbetar också på ön. Det är många uppe i norra Bohuslän som är levnadskostnärer!  Dedessutom är det många konstnärer som lockas dit upp av naturen och kostnärer är väl i allmänhet levnadskonstnärer. Jag gillar verkligen det! Upp mot norska gränsen vid de nordbohuslänska fjällen, i Krokstrand, en gammal stenbrytarbygd, där bor idag en hel koloni roliga människor. De har arrangerat dansfestival i många år (all världens danser med artister och workshops) och någon odlar vindruvor tex. Ibland har jag fått höra att "hur kan du bo där uppe, där händer väl ingenting?" Ni skulle bara veta hur fel de har! Där händer det mesta, dessutom i en av världens vackraste natur!!

Bilderna tagna av okänd.

På bilden överst ser ni Kosterfärjan, den röda båten vid kaj.

Above are pictures of beautiful sunsets of Strömstad. I felt I had to show you since I´ve been talking about them quite a lot, just to show you it is true;) Right next to Strömstad lies the Koster Islands and they belong to Strömstad county. Those are really worthwhile visiting. Many of the people who lives on the islands work in Strömstad but some do work on the islands. Many people up there are very innovative and knows how to live. I love that. A lot of them are artists of various kinds and people do all sorts of things, like arranging a dance festival every year, growing grapes and many other things. Sometimes I got remarks from my city friends saying: how on earth is it possible to live up there, nothing ever happens there!" Wow, are they wrong! 

The pictures are not taken by me, but some unknown.

När ni tittar på den här bilden kanske ni förstår varför jag saknar Strömstad? Dessa solnedgångar är vanliga, de uppträder alla årstider och just mötet mellan himmel och hav blir så speciellt. Jag brukade gå upp till en utsiktsplats där jag bodde och då såg jag Kosterfjorden, Kosteröarna och en klar dag anar man Norge långt därborta. Magiskt!

Det är min dotter Ellen som tagit bilden nu i oktober.

Foto: Ellen Björktegen

When you look at this picture you might understand why I´m saying I miss Strömstad! These sunsets are not unusual but occur often and in all seasons. Harold and Joyce, you know where I used to go up by the bench and look out toward the Fjord and The Koster Islands. On a clear day you may even imagine Norway in the distance. Magic!

Ellen took this picture this October.

Det jag saknar mest från Bohuslän är de fantastiska solnedgångarna och spelet mellen himmel och hav. Ingen dag är den andra lik, ljuset skiftar ständigt. Visste ni förresten att Bohuslän är Sveriges artrikaste landskap vad gäller växter? Det är inte förvånande. Naturen är så skiftande, där finns allt! Hav, skog, äng, klippor, fjäll. En av mina absoluta favoritrundor i Strömstad började i stan och gick utmed Strömsvattnet, ett litet vattendrag som söker sig mot havet, jag fortsatte över en bro och genom ett villaområde, kom fram till ett ridhus med betande hästar och blomsterängar, fortsatte på en grusstig genom ytterligare små hagar och kom så till en mindre skog. Vid skogens slut möttes jag av berg, en havsvik med en hägerkoloni och till slut nådde jag fram till havet och även till den charmiga lilla staden! Detta är livskvalitet för mig, något jag saknar idag. Visst, bokskogen är också charmig men jag är bortskämd med så mycket mer variation! Här får ni njuta av en del bilder!

What I miss the most from Bohuslän are the fantastic sunsets and the variation of the sky and sea. It is constantly shifting. Did you know by the way that Bohuslän has the most species of vegetation of Sweden? That is not surprising! Bohuslän has it all: the sea, the woods, meadows, rocks and mountains. When I lived in Strömstad I had a favorite walk that started in the town and along a stream that seeks its way towards the sea, I continued over a small bridgre, through an area of villas, reached a stable with horses grazing, got to a small path surrounded by pastures and then I came to a small wood. By the end of the woods I was met by hills, an inlet where herons found a lot of fish to eat. At last I reached the sea and the charming little town! This is life quality to me and I miss that. Sure I have the beech woods here but I am spoiled to have so much more!

Here are some pictures for you to enjoy!

Detta är min mormors och morfars hus i Grebbestad. Det ägs tyvärr inte längre av släkten. Här föddes min mormor Berta på 1880-talet, i det hus som hennes egen pappa Börje byggt. På den tiden fanns förstås inte dessa fula eternitplattor. Det var trä som gällde. Här har också min mamma bott och även jag en mindre period när jag var liten. Vi var ofta här när jag växte upp och detta hus och Grebbestad har blivit som ett andra hem för mig, eller kanske ska jag säga första. Min son är född här och jag har många många fina minnen från denna lilla fiskeby som ligger i norra Bohuslän, ca 3 mil från Strömstad.

Ett roligt och intressant faktum är att i detta hus är både min mormor och hennes sykson plus min mamma och alla hennes syskon födda. I samma rum! Inte precis vanligt idag!

This is my grandparents house in Grebbestad. It isn´t owned by the family anymore. My grandmother Berta was born here in the 1880´s, in this house that was built by her father Börje. My mother lived here as well and even I did when I was around 1½ for a few months. My family often visited here and this house and Grebbestad has become like a second home to me, or I should say my first home. My son was born here and I have many many good memories from this small fishing village which is situated in northern Bohuslän, about 30 km from Strömstad. 

An interesting detail about the house is that both my grandmother Berta and her brother Johan and sister Annie plus my own mother and all her brothers and sisters were born in this house. In the same room!

Här är en kär plats från barndomen. Mormor och morfars hus låg tätt tätt intill grannens hus, vilket nästan alla hus gör i de bohusländska fiskebyarna. Som barn var det väldigt spännande att springa in i den här trånga prången!

Here is a place which was very exciting for a young kid to run through. These alleys are common in the fishing villages of Bohuslän. 

Det här är också mammas barndomshem. Huset vid Röö, som byggdes av min morfars far Emil i slutet av 1800-talet, ligger på Otterön strax utanför Grebbestad och är en helt underbar ö. Här bodde mamma när hon var liten. Skolan fanns på Pinnö så för att komma dit fick hon ta båten eller gå på isen när det var vinter. Evert Taube har besjungit denna ö och även Grebbestad. Han bodde några somrar i huset intill på Röö och min morfar fick ibland ro in den store Evert till gästis i byn.

This is the second home where my mother grew up. Röö (the house was built by my grandfather´s father Emil in the late 1800´s) is on an island called Otterön near Grebbestad and is a very charming island. My mother went to school at Pinnö, another island, so to get there she had to take the boat or walk on the frozen ice in winter. The artist Evert Taube has made songs about this island and also of Grebbestad. He lived near Röö for a few summers and my grandpa Vilhem used to take Evert ashore to visit the pub. 

Huset på Röö där mamma delvis växte upp. Mitt ultimata boende om jag haft pengar!

The house at Röö. My absolute favorite place to live if I had the money!